Covid-19, pandemi, karantän, isolering, social distansering, flockimmunitet, fjärrundervisning. På bara några månader har vi fått in ett helt nytt vokabulär i vår vardag. STANNA HEMMA! STAY AT HOME! RESTEZ À LA MAISON! PYSY KOTONA! är uppmaningar som vi börjar kunna på fler och fler språk. De som har möjlighet jobbar hemifrån – och jag tillhör dessa lyckligt lottade. Sedan har vi dessa hjältar som står på barrikaderna; sjukvårdspersonalen och de som tar hand om våra medmänniskor; våra gamla, våra barn och ungdomar i förskola och skola, och de som behöver omvårdnad för att klara sin vardag. Och så alla dessa människor som ser till att vårt samhälle fortsätter att fungera. Som ser till att allt det som vi tagit för givet ska fortsätta att finnas: mat i butikerna (för att inte tala om toalettpapper!) och medicin på apoteken. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser all uppfinningsrikedom hos människor och på företag, för att bistå vården med skyddsmaterial och för att hjälpa människor som tillhör riskgruppen med att handla mat och göra ärenden. Jag blir så stolt över min stad och mitt land när jag ser den våg av solidaritet och medmänsklighet som kommer att ta oss igenom detta.

Jag bidrar med vad jag kan till samhället: jag stannar hemma. Och kokar rabarbermarmelad. Att ha något som är beständigt, något som inte förändras trots omständigheterna, skapar ett lugn. Att laga mat är en sån sak. I alla fall för mig. Man hittar kanske ett gammalt recept, modifierar det och smakar sig fram. Man är i nuet. För man kan inte vara någon annanstans när man lagar mat. Och det är nu man kan göra sådant som man annars inte hinner eller prioriterar

Efter lite rotande i fysen hittade jag några påsar rabarber från i somras och gjorde två sorters rabarbermarmelad: en med kardemumma och kanel och den andra med kardemumma-och vaniljsmak.

500 g rabarber

450-500g strösocker

1 tsk mortlade kardemummakärnor och 1 kanelstång (eller 1 tsk malen kanel)

alternativt

1 tsk mortlade kardemummakärnor och en halv skårad vaniljstång

Eftersom jag inte hade vaniljstång hemma så fick det duga med vanillinsocker. ‘Man tager vad man haver’, som hon sa Kajsa.

1 tsk citronsaft

Blanda alla ingredienserna i en kastrull och låt småkoka i minst 30 minuter utan lock. (Om man kokar med lock avdunstar inte vätskan och marmeladen blir rinnig.)

Mängden kardemumma, kanel och vanilj kan man öka efter smak, men jag tycker om när man kan ana de olika smakerna utan att de tar över. Skumma av då och då.

Värm upp ugnen till 100 grader och låt glasburkar och lock steriliseras i minst 10 minuter. Häll marmeladen i de heta burkarna och skruva på locken. Se till att marmeladen når ända upp till kanten så att så lite luft som möjlig kommer in. Ett tips är också att vända burkarna upp och ner medan marmeladen svalnar.

Jag önskar att jag hade kunna bjuda alla hjältarna på en burk hemgjord rabarbermarmelad, som en försmak på livet efter corona. Men jag kan bara hoppas att de blir hågkomna när detta är över, så att de kan äta all den hemgjorda rabarbermarmelad de orkar.